LEDSEN OCH ARG!

Ska in och hämta ett paket på ICA i Svedala. Ute är det sådär obehagligt ruggigt grått och kallt. Inget ösregn men ett konstant duggande och jag vill bara skynda mig hem till familjen, och den varma brasan som Niklas satt igång. Lite god söndagsmat väntar i eftermiddag och ikväll ska vi kura ihop oss i soffan och titta på en bra film.

När jag parkerar bilen ser jag en kvinna sitta på marken en bra bit ifrån ingången, utan något stöd för ryggen eller skydd mot blåst, regn och kyla. Dessutom sitter hon så avsides att folk måste ta en extra runda, om de ser henne och vill skänka en slant. Muggen är nästan tom och den lär inte bli fylld på den platsen…

Jag går fram och frågar henne varför hon inte sätter sig under det utskjutande taket vid dörren. Där finns till och med en soffa, som är torr och tom – gott om plats.

Hon berättar att två män kommit ut från ICA och sagt till henne att hon inte får sitta där. Hon hade med en gång flyttat sig några meter ut i regnet men de hade kommit tillbaka igen och sagt att hon fortfarande satt för nära affären!?!

Kvinnan berättar sedan att hon och hennes man hade sålt sitt hus och lämnat sina två barn hos hennes mamma i Rumänien. Detta efter att de träffat en man som lovat att han kunde ordna jobb åt dem i Sverige. Väl i Sverige fanns det naturligtvis inget jobb att vänta. Med förtvivlan, och vädjan, i blicken ber hon mig att få sitta utanför ICA i ett par veckor, hon lovar att inte störa någon; ”ingen behöver ge mig något om de inte vill, jag sitter helt tyst”. Men allra helst önskar hon ändå att hon och hennes man kan få jobba med någonting, att någon erbjuder dem ett jobb tills de kan åka hem till sina barn igen.

Jag känner mig så maktlös men jag går i alla fall in i affären och frågar vilka som tvingat bort henne från utgången. Det tar en stund, där affärsbiträdet och jag pratar förbi varandra och hon gång på gång säger att jag får ringa ledningen imorgon. Efter ett tag inser jag att hon tror att jag är upprörd över att någon tigger utanför, att hon tror att JAG vill ha bort kvinnan helt! Hon tittar nämligen förvånat på mig helt plötsligt och säger: ”Alltså, du tycker att det är bra att hon sitter här?”

Så långt har det alltså gått! Det för givet tagna är att vi önskar gömma bort fattigdomen och medmänskligheten. Att vi ska tycka synd om oss själva som behöver se den. ”Jag fattar INTE varför hon sitter kvar” säger affärsbiträdet uppgivet. För att hon INTE har något val, svarar jag lika uppgivet.

Jag går ut till kvinnan igen, och försöker övertyga henne om att ingen har rätt att köra iväg henne. Att hon ska sätta sig under taket igen och att hon har lagen på sin sida. De får inte köra bort henne. Hon ser på mig med tårar i ögonen och jag förstår att hon inte kommer kräva den rätten, hon skäms över sin situation och hon är rädd för att göra någon arg. Hon kommer att sitta kvar där hon sitter, med ont i ryggen, kall och våt. Senare ikväll kommer hennes man att hämta upp henne (han sitter utanför Netto) med bilen som de ska tillbringa natten i. Kanske någon ser när han kommer och argt tänker: ”titta de äger minsann en bil, det måste vara en organiserad tiggarliga”!

Jag kör hem till mitt varma hus och äter lunch med min son och min man. Vi måste organisera oss lite för vem ska ta bilen och hämta vår andra son, som varit på fest med fotbollsklubben, och vem ska vika tvätten?

Jag skäms; över mig själv, över ICA, över Svedala, över Skåne, över Sverige, över Europa och över mänskligheten!

Jessica

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s