Därför säger vi nej till vinst i välfärden

Jag_och_LottenFeministiskt initiativ vill stimulera småföretagandet, och undanröja de hinder som gör det svårare för vissa grupper att starta och driva företag, skriver Jessica Blom Larsson (Fi) och Lotten Sunna (Fi) i SvD Brännpunkt.

Många privata företag har nyskapande idéer om vård, skola och omsorg som bidrar till en uppskattad mångfald i utbudet av välfärdstjänster. Feministiskt initiativ vill värna om denna mångfald.

Det påstås ibland, från liberalt håll, att Fi kidnappat feminismen och gjort den till ett socialistiskt projekt. Och att vi därigenom kommer förstöra för de kvinnor som, tack vare privatiseringen av dessa sektorer, startat egna företag.

Feministiskt initiativ har inte några som helst planer på att förstöra för de småföretagare som gett sig in i välfärdsbranschen, tvärtom. Vi är övertygade om att majoriteten av dem är seriösa och håller hög kvalitet. Huvudprincipen måste dock vara att den skattefinansierade välfärden bedrivs i offentlig regi men med inslag av alternativa driftsformer där eventuella vinster sparas, eller återinvesteras, i företaget. Skattepengar ska inte användas för vinstutdelningar i riskkapitalbolag, utan till förbättringar i välfärden.

I dag finns de företagande kvinnorna hos barn, gamla och sjuka. Nämligen i skola, vård och omsorg. I ett företagande som det är oerhört svårt att få vinst i. Småföretagare inom dessa områden kämpar redan nu hårt med att få det att gå runt. De stora pengarna i välfärdssektorn tjänas i vinstdrivande koncerner och det är denna del av välfärdstjänsterna som är problemet, inte de många små egna företagen.

Med långtgående ekonomiska avkastningskrav riskeras kvaliteten. Och en ständig konkurrensutsättning försvårar möjligheterna att erbjuda en kvalitativt bra verksamhet till alla. Att oreglerat låta privata bolag ta ut vinster ur de skattefinansierade verksamheter som utgör basen för välfärden skapar problem.

Det kunde vara lätt för oss att gå i fällan som de marknadsliberala gillrar. En feminist kan väl inte hävda att kvinnor ska ha sämre möjligheter än män att starta företag? Och det gör vi inte heller. Vi likställer samhällets subventioner till mäns Rot-tjänster med kvinnors Rut-tjänster. I bägge fallen vill vi avskaffa subventionerna. Vi är inte heller emot privat företagsamhet. Tvärtom vill vi öka kvinnors och mäns möjlighet att starta eget.

Fi arbetar för jämställdhet, jämlikhet och rättvisa. Vi vill göra oss av med strukturer och normer som försvårar möjligheten att nå dessa mål. Att sälja ut välfärden, för att gynna kvinnors företagande, är en missvisande patriarkal genväg som gynnar ett fåtal på bekostnad av ett flertal. Fi vill i stället nå långsiktig och rättvis jämställdhet för alla. Att vård-, skola- och omsorgssektorn är kvinnodominerade är ett faktum, men majoriteten av dessa kvinnor är inte egna företagare. Att förvissa oss om goda anställningsförhållanden, arbetsmiljö och en jämställd och jämlik vård är därmed vår första prioritet. Möjligheten att uppnå detta ökar ifall vinsterna i välfärden går tillbaka in i välfärden, och inte försvinner ned i riskkapitalisters och aktieägares fickor.

Forskning visar också att en högre andel av utrikes födda, såväl kvinnor som män, är småföretagare. Enligt studier driver utrikes födda oftare vitaliserande verksamheter. Det vill säga utvecklar varor och tjänster som inte tidigare funnits på marknaden. Däremot har utrikes födda oftare svårt att hitta finansiering och rådgivning för sitt företagande.

Patriarkala normer och strukturer skär igenom alla samhällsklasser, yrkesgrupper, organisationer och företag. Att majoriteten egna företagare är män är därmed inte något som vi bortser ifrån. Feministiskt initiativ vill stimulera småföretagandet, och undanröja de hinder som gör det svårare för vissa grupper att starta och driva företag. Ett led i det arbetet är att öronmärka speciella statliga riskkapitalfonder för dessa gruppers företagande.

Vi vill även förenkla skattesystemet för små företag, och se över arbetsgivaravgifter för fåmansföretag. Vi ska också verka för att diskriminering vid kreditbedömning av verksamhetsidéer ska kunna åtgärdas via lagstiftning, på samma sätt som exempelvis diskriminering vid anställning, samt att trygghetssystemen utformas så att företagare får samma villkor som den som är anställd.

Kvinnors företagande är viktigt för oss i Feministiskt initiativ och vår politik strävar efter att underlätta för alla att vara verksamma i alla branscher de önskar. Annat vore inte förenligt med vår politik eller det jämställda och jämlika samhälle vi arbetar för.

EN FRÅGA TILL SD

En fråga till SD

Statistik kan användas till mycket.
Beroende på hur du ställer frågorna, och tolkar svaren, kan den både hjälpa och stjälpa i strävan mot kunskap och ett bättre samhälle.

De verktyg som vi politiker har för att förändra brottsstatistiken är sådant som skola, utbildning, arbete, hälso- och missbruksvård.

Inte skrämselpropaganda!

Och nej, feministiskt initiativ påstår inte att nästan alla män är kriminella men vi hävdar att det finns strukturer och manlighetsnormer som vi kan och bör förändra. Vi måste synliggöra dem och vi behöver utbilda förskole- och fritidspedagoger, lärare och vårdpersonal i normkritik och genuspedagogik. Dessutom finns det andra viktiga faktorer som vi bör titta på i brottsstatistiken, såsom fattigdom och klasskillnader. Där kan vi förmodligen hitta de flesta gemensamma nämnarna mellan de som sitter i våra fängelser.

I samma veva bör vi även titta på, och fundera över, vilka normer och värderingar som finns mellan olika typer av kriminalitet. Ekonomisk brottslighet, såsom t.ex. insiderbrott, skattebrott och bokföringsbrott har inte alls samma värdeladdning som inbrott och rån. Varför väcker inte dessa brott samma avsky hos gemene man?

 

Något förenklat tycks förväntningarna på kvinnor ofta fortfarande vara att de ska vara mindre aggressiva och maktlystna men mer empatiska och ansvarskännande än män. När kvinnor ska leva upp till sådana förväntningar är det möjligt att deras benägenhet att begå brott också minskar. För män står däremot brottsligt beteende inte i lika stark motsättning till manlighet, utan i vissa fall kan det, enligt forskningen, till och med förstärka den manliga identiteten. 

(BRÅ 2007)

Förtryck, diskriminering och osynliggörande gömmer sig i det osagda.

Om vi bara låtsas som ingenting och inte pratar för mycket om det så finns det inte.

Den liberala feministen, och antirasisten, har som mål att undvika konflikt till varje pris. Deras konfliktfria önskan utgår från inställningen att individen (och marknaden) alltid vet bäst och, om bara var och en själv får välja, ska vi nog se att summan av kardemumman blir ett lyckligt och välmående samhälle. För är det något som både konservativa och liberala politiker vet är att vi alla kan bli precis vad vi vill om vi bara kämpar tillräckligt hårt. Dessa visdomsord som näst intill varenda förälder indoktrinerat sina telningar med för att ge dem ambition och självförtroende i livet.

Sjukdom, fattigdom, olyckor och annan ”otur” kan vi alla komma över. Det som inte dödar gör dig stark. För ni har väl läst och sett, i veckotidningar och väl spridda Facebookinlägg, hur många solskenshistorier det finns? Mannen utan ben och armar som blir idrottsproffs, den hemlösa tiggaren som kommer på en lysande idé, startar ett företag och blir mångmiljonär, flyktingen som vandrat i månader för att fly krig och tortyr och sedan lär sig svenska på noll tid och snart har en akademisk examen och blir en briljant advokat.

Även de liberala och konservativa erkänner visserligen att inte alla olycksdrabbade kan berätta solskenshistorier med hjälp av språkverktygen från det konfliktfria samhällsbygget. Men dessa har ändå två viktiga uppgifter med sina liv. Att fungera som avskräckande exempel och/eller bli den framgångsrikes välgörenhetsprojekt. För visst är det mer civiliserat med ett soppkök på nåder, en insamling på nätet eller att vi alla trycker på gillaknappen när en trevlig man alldeles själv kommer på att han inte vill att dottern ska bli utsatt för absurda skönhetsideal.

Titta där utropar liberalen glatt. Människan är god och handlar rätt om vi bara ger hen tid. Det behövs inga reformer eller dyra politiska löften för detta inte!

För inte ska vi väl ta gemensamt ansvar för varandra i samhället? Nej, nej, nej då står snart den kommunistiska ondskan bakom hörnet och staten kommer omskola oss alla till exakt likadana robotar utan fri vilja eller möjlighet till några egna avgörande livsval.

Liberala debattörers önskan om ett konfliktfritt samhälle har ett politiskt budskap som påminner mig om ett sådant där affirmationskort, med positiva ord som kommer ge dig självkänsla ifall du bara upprepar dem tillräckligt många gånger framför spegeln.

Som utbildad medie- och kommunikationsvetare är jag definitivt medveten om språkets betydelse för hur vi uppfattar världen, verkligheten och politiken. Det gäller dock att skilja mellan retoriska och pedagogiska ordval, som används för att förmedla budskap och kunskap, och ett generellt språkbruk som döljer strukturer och normer. Den kulturella och ideologiska makten befinner sig nämligen i det osagda. Det som naturliggjorts och inte längre behöver förklaras.

Förtryck, diskriminering och osynliggörande frodas där i det osagda.

Liberaler och konservativas glättiga fasad säger att om vi bara gör som vi alltid har gjort och upprepar affirmationerna tillräckligt många gånger, då finns det ingen baksida.

Talande siffror i statistiken handlar nog om att alla individer helt enkelt inte vill bli lyckliga och framgångsrika? Eller så är det vi andra feminister och antirasister som väljer att se det halvfyllda glaset halvtomt. Vi älskar nämligen konflikter och hittar på en massa dumma ord för att provocera fram dem. Det måste vi väl förstå att om vi kallar en Sverigedemokrat för rasist eller demonstrerar mot nazism. Då blir de arga på oss och då får vi skylla oss själva som var där och bidrog till en helt onödig konflikt. Om vi bara pratar snällt och väljer våra ord eller lydigt går därifrån, finns det egentligen varken rasism eller antifeminism.

För att inte tala om de med mörkare hud eller konstiga namn som inte fattar att begrepp som rasifierad inte fyller någon annan funktion än att reta upp alla dem som faktiskt aldrig gör skillnad på någon, oavsett hudfärg eller tungvrickande efternamn. Vad är det egentligen med er afrosvenskar, romer och muslimer? Vill ni att vi ska behandla er annorlunda? Vill ni inte vara precis som oss? Har ni inte förstått att svenskar är färgblinda?

Färgblind kan liberalen nämligen bara vara om ingen påminner hen om att färgerna finns.

Och nu Pridetider! Hen, queer, homo, flata, bög, gay och trans. Alla dessa etiketter. Fattar ni inte att ni alla är en minoritet och därmed av helt naturliga skäl ska vara tacksamma för alla de rättigheter ni redan har, här i vår svenska mångfald. Ni som redan haft det så jobbigt, ska ni nu också argumentera mot varandra? Vi gillar ju er och melodifestivalen är så folklig. Vad spelar det för roll att inte transpersoner nämns i brottsbalken under hatbrott? Ni ryms ju inom; annan liknande omständighet. Det är ju bara ett ord, det är väl inget att bråka om?

Ska vi dessutom ta bort äktenskapsbalken och tillåta ett tredje juridiskt kön eller, ännu värre, könsneutrala personnummer? Kan vi inte bara få fortsätta att vifta med regnbågsflaggan och vara sådär härligt kärleksfulla och fördomsfria. Räcker det inte med alla konflikter ni redan kämpat er igenom? Förstår ni inte att ni, genom att vara så extrema, förstör för er själva. Ni retar ju upp majoriteten istället för att vara tacksamma för allt det ni redan har fått. Kom nu sedan inte och klaga när någon vill slå er på käften. Ni har ju nästan bett om det.

Som feministisk antirasist i Feministiskt initiativ anser jag att det är de förtryckta, diskriminerade och osynliggjordas självklara rätt att få makten över definitioner, problemformuleringar och lösningar. Skapar detta konflikter i det svenska samhället, so be it. Vill vi vidga demokratin och sätta jämlikhet, jämställdhet och rättvisa först på dagordningen kan vi inte låta något vara osagt. Samhällsutvecklingen går via språket och förtryck, diskriminering och osynliggörande gömmer sig i det osagda.

Jessica Blom Larsson
Kandiderar för F! till region Skåne