Jessica Blom Larsson, Feministiskt initiativ

fijessicaFoto: Richard Johansson

Vem är då Jessica Blom Larsson?

OBS! Återkommer med uppdaterad information snart men jag kommer inte att kandidera till region Skåne i år. Helt enkelt för att min tid inte räcker till och jag tror att jag kan bidra bättre till F! genom att fokusera på rollen som kommunikatör. Jag kommer dels att fortsätta som webbredaktör för vår nationella hemsida, dels engagera mig i nystartade F! Svedala.

Nedanstående text är alltså från valåret 2014:

Jag har aldrig tidigare varit partipolitiskt engagerad men alltid samhällsengagerad och då främst i frågor som handlar om sociala orättvisor.

Den främsta anledningen till att mitt engagemang tidigare inte tagit sig uttryck i partipolitik, är förmodligen en djupt rotad misstro till systemet. Jag levde i föreställningen att politiker, oavsett parti, mest tjafsade fram och tillbaka om sådant de inte själva upplevt eller förstod sig på.

Hur ska någon som inte själv varit allvarligt sjuk kunna veta vad deras beslut faktiskt innebär för långtidssjukskrivna och/eller funktionsnedsatta? Hur ska någon som inte levt med missbruksproblematik, egen eller anhörigs, någonsin kunna förstå betydelsen av en fungerande missbruksvård? Hur ska några politiker kunna sätta sig in i hemlöshetens innersta väsen av hopplöshet och självförakt, om de inte själva befunnit sig i dess närhet? Och vilken politiker, oavsett välvilja och empati, har förmågan att se bortom ekonomi, asylskäl och mytbilder ifall de inte suttit bredvid och lyssnat på gråten, oron och skräcken från de människor som tvingats fly för sin överlevnad?

Mitt engagemang i F! har sin egen lilla berättelse som börjar med den dagen då jag blev tillfrågad om jag kunde hjälpa till med att uppdatera en hemsida åt Feministiskt Initiativ Österlen. Naturligtvis kände jag till både partiet och dess frontfigur Gudrun Schyman. Jag hade dessutom lagt min röst på dem vid ett tidigare tillfälle. Men, i ärlighetens namn, tillhörde jag ändå en av dem med en bild av feminismen som en ganska speciell livsstil –  där jag inte var helt säker på att jag skulle kunna passa in.

Det var alltså med en del fördomar i bagaget som jag körde ut till Österlen en sensommardag förra året. Jag skulle vara med på ett av deras styrelsemöten för att få reda på vad de ville att jag skulle göra med den aktuella hemsidan. Den dagen började en ny spännande resa för mig. För första gången träffade jag nämligen människor som pratade partipolitik utifrån ett så totalt osjälviskt, empatiskt och mänskligt perspektiv att min fördomsfulla bild trillade ihop som ett korthus.

Jag nappade på deras förfrågan om hjälp och: genom att uppdatera deras hemsida och sociala medier med rapporter (från kommunfullmäktige och andra möten), tidningsartiklar, foton, film- och ljudklipp blev jag ofrånkomligen mer och mer insatt i partiets synsätt och värderingar. Jag fick även vara med på deras Internatweekend och jag fick lyssna på flera av Gudrun Schymans omtalade föreläsningar.

När Feministiskt Initiativ Skåne skulle bilda en ny styrelse blev jag nominerad som kommunikationsansvarig och på årsmötet, samtidigt som jag blev invald i styrelsen, räckte jag spontant upp handen och nominerade mig själv som kandidat till regionvalet i Skåne.

Bland otroligt många erfarna, duktiga, intelligenta och engagerade kandidater trodde jag väl aldrig att valberedningen skulle placera mig på plats nummer tre! Men, när jag på allvar började funderade över vad jag skulle kunna bidra med inom politiken, var det som att en massa pusselbitar föll på plats. Jag kommer ju att vara den där politikern som själv har upplevt en hel del av allt som det ska motioneras och fattas beslut om. Att jag ännu inte har fullkomlig koll på hur en arbetar i de olika nämnderna, den politiska terminologin, vem som gör vad eller vilka personer man kanske borde känna oroar mig inte  –  allt det kommer jag att lära mig. Vad jag har koll på är ju det som verkligen betyder något, jag har koll på hur det är att vara den som drabbas av felfattade beslut och inhumana ideologier.

När jag bad om förtroendet, att få bli er representant i fullmäktige, bad jag alltså inte om det baserat på en livslång erfarenhet som slipad politiker, utan baserat på en livslång erfarenhet där jag både varit den som själv drabbats av en del tuffa motgångar och den som stått nära när andra har drabbats. För vad ska politiken handla om, ifall den inte ska handla om en likvärdig välfärd för alla, oavsett motgångar i livet, könsidentitet, etnicitet, hälsa, ålder och funktionalitet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s